Igår kom Sandra och hämtade upp mig med bilen.
När hon kör i på gruset hör jag på lång väg hur det poppas.
Och det poppas inte vilken musik som helst i högtalarna när Sandra kör.
Nej, då poppas det nämligen musik som Backstreet Boys och Savage Garden osv.
Igår var det Backstreet Boys som stod för musiken.
Jag öppnar bildörren och mina gissningar blir genast bekräftade.
"Det kunde man väl fan ana! Att du sitter här och lyssnar på Backstreet!"
Sandra svarar inte. Hon bara ler och höjer volymen. Sen åker vi.
"Du ska få höra en bra låt!" Säger hon.
Och jag tror på allvar att det är en hemmagjord blandskiva som ska åka på.
Sen börjar det....
"Oh, baby...... I know you´re hurt..... And now you feel like you can never love again.."
Jag hör genast vad som komma skall och innan jag vet ordet av så sitter vi båda och sjunger med i refrängen med både känsla och närvaro:
"I'll never breeeeeak youuur heeeart! I'll never maaaake yooou cryyy!"
Finner även mig själv sitta och knäppa med fingrarna, ni vet exakt som pojkbanden gjorde på 90talet.

Samma sak händer JÄMT när jag åker med Sandra.
Och efteråt så måste vi jämt coola ner oss med en 2000-tals hit som förtillfället går på radio. Igår blev det Agnes "On and on." Eller vad den nu heter.
Då känns allt rätt igen. Då är vi rätt med tiden. Gillar att åka tidsmaskin med Sandra ibland.




(Lägg märke till all överdriven energi som stackars Nicky (heter han så?) har, eftersom han knappt får sjunga så lär han ju göra annat....)