Igår flyttade dom två sista kattungarna Berlin & London. Grät floder såklart.
Grät när dom åkte, grät när jag skulle ta en macka och jag såg små bitmärken efter små kattmunnar, grät när Siri verkade ledsen, grät när jag skulle sova och ingen kröp upp i sängen som varje natt. USCH!
Jag älskar verkligen mina katter av hela mitt hjärta. Jag har varit med sedan dom blev till, känt deras rörelser redan i Siris mage, sett dom nyfödda, sett deras små framsteg som att öppna ögonen, ta första stegen ut ur bolådan, knapra på första torrfoderbiten, använda lådan för första gången. Dom är ju Siris OCH mina bebisar!
MEN, alla tre har kommit till hem och personer som har känts skitbra! Riktigt trevliga människor som hör sig för och frågar massor om vad som behövs köpas och vad dom är vana vid etc. Sydney hamnade hos Sara och Dennis i Uppsala, London och Berlin hamnade i Falun hos Terese och Dan :)

Tänkte dela med mig av tre små filmer från deras uppväxt: