Det började redan på fredagen den nioende. Dagen då våran bebis var beräknad att komma till oss.

Hade inte känt så mycket på dagen men än lite mensvärksliknande som jag haft till och från i några veckors tid.

På kvällen började jag känna att det hände saker. Fick lite ont och sa till Jimmie att nu måste det väl ändå vara på gång? Men trodde nog inte riktigt på det förrän smärtorna kom med tätare mellanrum. Då förstod jag att det hände något. Började klocka värkarna efter ett tag samtidigt som vi satt och tittade på TV. Vi gick och la oss och även under natten klockade jag värkarna, men helt plötsligt blev dom bara glesare och glesare....

Lördag morgon och värkarna är som bortblåst. Besviken.
Värkarna kommer tillbaks under dagen men oregelbundet, vilket gör att jag känner mig otålig och trött som inte sovit under natten.
Kvällen kommer och värkarna blir allt kraftigare, men fortfarande oregelbundna. Så jag bestämmer mig för att ringa in till BB för att få något att sova på i tablettform. Ville ju vara pigg när det väl satte igång på riktigt.

Sköterskan ber mig komma in på en koll och vi väntar en liten stund innan vi åker in.
Väl i bilen börjar värkarna komma tätare. 4 värkar på 15 minuter var det nu.
Vi kommer in ca 22.40 och jag blir kopplad till CTG (som mäter hjärtljud och värkar). Det visar sig att jag redan öppnat mig nästan 5cm och får därför stanna kvar.

Kl 00:30 får jag lägga mig i ett bad. Vilket var heeelt underbart :)

 

Kl 03:45 börjar värkarna bli mer smärtsamma och jag får lustgas.

Kl 04:25 tar dom hål på hinnorna så vattnet går, i syftet att värkarna ska bli starkare.

Kl: 05:30 ringer dom på narkosläkaren, som kommer 15 min senare och lägger Epidural i ryggen. Säger som många: Blev en helt ny människa!

Kl 07:40 blir jag undersökt igen och jag är nu öppen 6cm. Har alltså hänt väldigt lite på dessa timmar.
Barnmorskan bestämmer sig för att koppla på värkstimulerande dropp för att skynda på lite.

Kl 08:00 Värkstimulerande dropp kopplas på.

Kl 09:00 Ny undersökning. Fortfarande öppen 6cm.....

Kl 10:00 Får en extrados av Epiduralen då värkarna blivit starkare igen.

Sedan får jag sitta på en pilatesboll, lutad mot sängen och med Jimmie som masserar ryggslutet. Där satt jag och hoppade som en liten groda tills jag helt plötsligt kände mig akut bajsnödig. "YES!" tänkte jag och trodde jag skulle få göra nr två innan det var dags och tyckte det kändes skönt att slippa skita ner mig under själva krystvärkarna. Väl inne på toan så hände det inte så mycket mer, även fast jag verkligen kände att det tryckte på. Efter en liten stund gick det upp ett litet ljus för mig. Var det något annat som tröck på?
Sprang ut  till Jimmie och sa "Du, nu trycker det på här som fan! Jag tror hon är påväg?? Tryck på klockan!"
Tror varken och eller Jimmie egentligen trodde på det, men när barnmorskan undersökte mig så visade det sig att jag var öppen hela 10 cm och nu förstod jag varför jag kände så.
Klockan 11:44 sätter krystvärkarna igång och 45minuter och några dinousarievrål senare var hon äntligen ute.
Hon var det vackraste jag någonsin hade sett. Liten och knubbig med en massa mörkt hår på huvudet. Och en liten kopia av Jimmie, precis som jag hade misstänkt.

Och där låg man, blodig och trasig med taxöronen framme. Men jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv.

 

11 November klockan 12.29, föddes vår Halina. 4048gr och 52cm lång.