Hej på er!

För ca en vecka sedan fick jag och Jimmie reda på att vi har blivit med större lägenhet, närmare bestämt en trea i samma hus! Riktigt glada är vi, eftersom vi har letat så länge efter just en sån (och helst ville vi ha i samma hus).
Så första februari, eller eventuellt första januari beroende om någon kan ta våran lite tidigare, så smäller det :)
Så nu letar vi soffa för fullt. Har nog kanske redan hittat min sk drömsoffa på Östbergs, men har bestämt dejt med Jimpa efter jobbet så får han avgöra om han tycker detsamma. Och det hoppas vi!!


Nu börjar det kännas lite bättre med kattungesaknaden iallafall.. Börjar vänja mig vid att dom inte är här längre och tanken på att dom är i Falun hos sina nyförälskade ägare känns rätt bra :) Fick ett gäng bilder iförrgår och dom ser ut att ha det jättebra! Nyfikna och mysiga som vanligt.

Igår flyttade dom två sista kattungarna Berlin & London. Grät floder såklart.
Grät när dom åkte, grät när jag skulle ta en macka och jag såg små bitmärken efter små kattmunnar, grät när Siri verkade ledsen, grät när jag skulle sova och ingen kröp upp i sängen som varje natt. USCH!
Jag älskar verkligen mina katter av hela mitt hjärta. Jag har varit med sedan dom blev till, känt deras rörelser redan i Siris mage, sett dom nyfödda, sett deras små framsteg som att öppna ögonen, ta första stegen ut ur bolådan, knapra på första torrfoderbiten, använda lådan för första gången. Dom är ju Siris OCH mina bebisar!
MEN, alla tre har kommit till hem och personer som har känts skitbra! Riktigt trevliga människor som hör sig för och frågar massor om vad som behövs köpas och vad dom är vana vid etc. Sydney hamnade hos Sara och Dennis i Uppsala, London och Berlin hamnade i Falun hos Terese och Dan :)

Tänkte dela med mig av tre små filmer från deras uppväxt: