I måndags fick vi vara med om något helt fantastiskt. Vi fick vara med när en helt perfekt liten flicka kom till världen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om den speciella upplevelsen att stå vid sidan om en förlossning. Men den upplevelsen väljer jag att låta oss behålla i minnet.

 

Det jag kan säga är att Sofia var helt fantastisk och hon kämpade allt hon hade tills hennes älskade dotter äntligen var här!

Jag är så stolt över dig!

 

 

Ibland kan jag faktiskt längta tillbaks till förlossningen. Självklart inte tillbaks till smärtan i sig, men till hela upplevelsen. När man låg där och visste att vi snart skulle få träffa vårt efterlängtade barn!

All förväntan och nyfikenhet. Hur skulle hon se ut? Hur stor skulle hon vara? Vem är hon lik? Och framför allt, är hon frisk?

Skräckblandad förtjusning, måste man ju säga.

Fast jag var nog aldrig rädd. Jag var bara väldigt väldigt peppad! Ville inget hellre än jobba ut henne så vi fick hålla henne.

Och känslan efteråt; stolhet, att man har världens mest perfekta barn i famnen och det är vårat barn!
Och att JAG klarade av att föda henne. Bara jag, ingen annan. Trots all smärta, och alla timmar, så klarade jag av det.

 

Och det fina är att snart får jag vara med om detta igen. Fast denna gången står jag vid sidan om en vän.

Tre vänner kommer vi vara, två av oss kommer stå och göra allt för att peppa, hålla handen, serva och ja, exakt allt hon vill att vi ska göra! Och en av oss kommer få vara med om det bästa i hela världen. Att få träffa sitt barn för första gången.
31 Januari är datumet, så detta kan ske exakt när som helst, vilket gör att jag sitter som på nålar varje gång telefonen ringer :)

Jag är så tacksam att jag ska få vara med om det här stora ögonblicket i hennes liv!

Så tack för det min vän!

 

 

 

 

 

Idag var jag och Malin på Kupolen med våra små och fyndade lite smått och gått :)

Hittade lite kläder till Halina och ett par nya skor till mig.

 

Såhär kul tyckte Halina det var att shoppa med sin mor;

 

 

 

Ikväll blir det myskväll framför en film "Älska mig igen" och med lite extra god mat.

 

Fetaostfylld kycklingfilé med chili/paprika/basilikasås 2 port.

 

2 kycklingfiléer

2 dl creme freiche chili/paprika

1 dl grädde

basilika (färsk eller fryst)

Fetaost

 

Öppna upp filén och fyll med fetaost (ev. rulla runt bacon om man gillar det)

Stek på kycklingen i panna tills den får färg

Blanda creme freichen & grädden tillsammans med basilikan.

Lägg kycklingen i en ugsfast form och häll över såsen. In i ugnen ca 25-30min, 220gr.

 

Servera med sallad och ev. ris :) GOTT!

 

Nu ska vi krypa ner i sängen och mysa framför filmen.

 

Ha en bra kväll!

 

 

 

Jahapp, då var det söndag igen, vilket betyder att Jimmie åker tillbaks till Norge och jag och Halina är ensamma hemma igen.
Min lilla solstråle. Nu ligger hon bredvid mig i soffan, inlindad i amningskudden snarkandes.

I fredags blev hon två månader. Ibland vill man faktiskt stanna tiden.
Jag vill ju att hon ska vara min lilla bebis ett bra tag till.

 

Nu sitter jag och käkar på lite frysta frukter & bär. Låter inte så gott kanske? Men det är faktiskt det!
Och det är mitt nyttiga godis nu när jag har tänkt bli slank!

20kg upp under graviditeten och -19kg på några veckor, då blir man rätt slapp kan jag tala om. Eller vad säger du Sandra? ;)

Så nu är det nya recept och minst en promenad om dagen! För att sedan öka ut med lite träning för magen osv.

Kanske ska slänga ut en före-bild på min härligt dallriga kagge? Så får ni se lite resultat sen.

 

 

Hur många vill se en dallrig kagge här på bloggen?

Får jag fler än 20st JA så lägger jag upp en snarast. Får jag färre än 20st JA så tar jag det som ett stort "NEJ vi vill inte se din hängbuk, släng upp lite bilder på din otroligt söta dotter istället, människa!"

Hur ska ni ha det? :)

 

 

Jahapp, då sitter man här i sängen, mitt emellan två sjusovare. Snacka om sovmorgon!
Kankse var det för att Halina var så pigg igår kväll och var vaken hela kvällen med oss, för inatt sov hon heeeela långa natten!
Tror hon somnade strax innan tolv, och vaknade åtta och var hungrig. Och efter lite mat och ett blöjbyte så somnade snuttan om igen, och jag lika så. Nu, två och en halv timme senare är jag vaken, men Jimmie och Halina snarkar vidare :)

Behöver jag säga att jag är utvilad?

 

Det började redan på fredagen den nioende. Dagen då våran bebis var beräknad att komma till oss.

Hade inte känt så mycket på dagen men än lite mensvärksliknande som jag haft till och från i några veckors tid.

På kvällen började jag känna att det hände saker. Fick lite ont och sa till Jimmie att nu måste det väl ändå vara på gång? Men trodde nog inte riktigt på det förrän smärtorna kom med tätare mellanrum. Då förstod jag att det hände något. Började klocka värkarna efter ett tag samtidigt som vi satt och tittade på TV. Vi gick och la oss och även under natten klockade jag värkarna, men helt plötsligt blev dom bara glesare och glesare....

Lördag morgon och värkarna är som bortblåst. Besviken.
Värkarna kommer tillbaks under dagen men oregelbundet, vilket gör att jag känner mig otålig och trött som inte sovit under natten.
Kvällen kommer och värkarna blir allt kraftigare, men fortfarande oregelbundna. Så jag bestämmer mig för att ringa in till BB för att få något att sova på i tablettform. Ville ju vara pigg när det väl satte igång på riktigt.

Sköterskan ber mig komma in på en koll och vi väntar en liten stund innan vi åker in.
Väl i bilen börjar värkarna komma tätare. 4 värkar på 15 minuter var det nu.
Vi kommer in ca 22.40 och jag blir kopplad till CTG (som mäter hjärtljud och värkar). Det visar sig att jag redan öppnat mig nästan 5cm och får därför stanna kvar.

Kl 00:30 får jag lägga mig i ett bad. Vilket var heeelt underbart :)

 

Kl 03:45 börjar värkarna bli mer smärtsamma och jag får lustgas.

Kl 04:25 tar dom hål på hinnorna så vattnet går, i syftet att värkarna ska bli starkare.

Kl: 05:30 ringer dom på narkosläkaren, som kommer 15 min senare och lägger Epidural i ryggen. Säger som många: Blev en helt ny människa!

Kl 07:40 blir jag undersökt igen och jag är nu öppen 6cm. Har alltså hänt väldigt lite på dessa timmar.
Barnmorskan bestämmer sig för att koppla på värkstimulerande dropp för att skynda på lite.

Kl 08:00 Värkstimulerande dropp kopplas på.

Kl 09:00 Ny undersökning. Fortfarande öppen 6cm.....

Kl 10:00 Får en extrados av Epiduralen då värkarna blivit starkare igen.

Sedan får jag sitta på en pilatesboll, lutad mot sängen och med Jimmie som masserar ryggslutet. Där satt jag och hoppade som en liten groda tills jag helt plötsligt kände mig akut bajsnödig. "YES!" tänkte jag och trodde jag skulle få göra nr två innan det var dags och tyckte det kändes skönt att slippa skita ner mig under själva krystvärkarna. Väl inne på toan så hände det inte så mycket mer, även fast jag verkligen kände att det tryckte på. Efter en liten stund gick det upp ett litet ljus för mig. Var det något annat som tröck på?
Sprang ut  till Jimmie och sa "Du, nu trycker det på här som fan! Jag tror hon är påväg?? Tryck på klockan!"
Tror varken och eller Jimmie egentligen trodde på det, men när barnmorskan undersökte mig så visade det sig att jag var öppen hela 10 cm och nu förstod jag varför jag kände så.
Klockan 11:44 sätter krystvärkarna igång och 45minuter och några dinousarievrål senare var hon äntligen ute.
Hon var det vackraste jag någonsin hade sett. Liten och knubbig med en massa mörkt hår på huvudet. Och en liten kopia av Jimmie, precis som jag hade misstänkt.

Och där låg man, blodig och trasig med taxöronen framme. Men jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv.

 

11 November klockan 12.29, föddes vår Halina. 4048gr och 52cm lång.

 

 

 

 

 

 

 

Dagen började med att slänga ihop en hallonpannacotta/cheesecake som vi skulle ha med oss till Lollo och Erik senare.
Sedan åkte vi upp till Robins stuga (gjorde ett stopp vid OKq8 och köpte Pugh Rogefeldts nya skiva som vi poppade i bilen :D) och stannade där en liten stund, sen åkte vi vidare därifrån till Lollo och Erik i Djurås, där vi blev bjudna på otroligt god mat i form av oxfilé och hasselbackspotatis, som Erik lagat.
Och jag tog mitt första glas vin efter alla dessa alkoholfria månader. Njöt så inni, kan jag meddela!
Sedan skålade vi in det nya året, och till och med lilla Halina var vaken på tolvslaget :)

 

Ett riktigt lyckat nyår!