Jag drömde om pappa inatt. Att jag som i så många andra drömmar får höra av någon att han lever, och jag skyndar mig ringa honom. Och visst svarar han. Han lever! Och jag som hela tiden trott han var borta. Han låter lite förvånad att jag ringer. Som om det var längesen vi pratade. Men han låter glad. Han säger att han har två biljetter till någon slags show och han är tveksam om han vill gå själv. Och jag säger direkt utan tvekan att jag gärna följer med honom. Och vi ska höras senare under dagen. Och jag får honom att lova att svara i telefonen även då.
Efter samtalet springer jag runt och frågar massa människor om det verkligen är sant att han lever??
Men sedan kommer paniken. Jag har en känsla av att han inte kommer finnas kvar länge till. Så jag måste skynda ringa upp. Jag får inget svar. Jag ringer även hans jobbnummer, som jag fortfarande har i huvudet.. Inget svar.

Och sedan vaknar jag och inser. Att detta bara var en av alla drömmar jag har om att få träffa honom igen. Ja, smärtsamt är det ingen tvekan om, men jag får åtminstone se honom levande, en liten stund.

Jag saknar dig pappa!!! Jag önskar du bara kunde svara i telefonen på riktigt och säga att allt bara är på låtsas och att du har rest någonstans och snart är hemma igen.. Att du längtar efter mig och att du vill se ditt barnbarn som du inte hunnit träffa än.

Nattens funderingar. Nu ska jag försöka somna om igen, med min älskade Halina bredvid mig. Det är tur jag har henne.