En mössa "slank med hem"

Igår hände något mycket lustigt.
Kessan fyllde ju 20år så det firades i "den gula villan", som jag råkar bo granne med.
Allt var frid och fröjd (nästan). Sandra och Sherif var där och det var riktigt kul att träffa honom igen.
Antar att jag var den enda som beslutat sig för att vara nykter den kvällen, så vid tolvtiden känner jag mig trött (eftersom jag jobbat till klockan 21.00). Så jag pallrar mig hemåt.
Lyckligt ovetandes om att jag glömt kvar min mössa i lokalen.


Dagen efter plingar det till i datorn, och jag märker att någon skrivit på fejjan.
"Aa tjena.. Jag tänkte bara säga att jag råkade få med din mössa hem.. Råkade stoppa ner den i fickan.. Sen sa någon att det var din. Aa, jag råkade, alltså."
Ungefär såhär lät det. Och jag kan inte låta bli att skratta lite onskefullt för mig själv. He-he-he.
För jag vet. Med tanke på att jag inte är dum, så vet jag att denne herrn inte alls "råkade" stoppa ner min mössa i fickan.
Nej, i själva verket kan jag se framför mig hur han tittar sig runt omkring, för att ingen ska se honom KNÖLA NER mössan i fickan. Sedan springer han. Utav bara helvete! Springer ner för trapporna. Tittar sig över axeln. Ingen såg. Ingen såg hans vansinnesdåd. Väl hemma pustar han ut, även om han känner sig paranoid och jagad. Sniffar lite på mössan, somnar därefter gott.

Roligt, tycker jag. Men jag saknar min mössa. Den är varm och lite för stor. Älskar'n!

Nu ska jag tvinga mig själv att kika på Melodifestivalen. Ett vansinnesdåd i det lilla, även det.


 

Så var du här, igen.

Jag saknar dig så det gör ont just nu.
Saknar allt med dig. Allt. Jag tror varenda en kan se det på mig just nu.
Det var till och med någon som frågade mig ikväll om jag saknade någon.
Det måste verkligen lysa om mig. Härligt.
Men jag tycker det är skönt. På nåt vis.
Du ger mig inget tillbaks, det vet jag ju. Men du är fortfarande den personen jag skulle släppa allt för.
Kanske bara dumt och sorgligt. Men du är värd det, i mina ögon.

Nu går jag och lägger mig brevid min randiga vän som en gång luktade dig. Det är det närmsta jag kan komma. Och det finns nog ingenstans jag hellre är just nu.
Än nära dig.


RSS 2.0