Det var ett tag sedan jag skrev här nu. Sist jag skrev var jag fullproppad med en massa känslor. Ilska, besvikelse, sorg... Ja, mest negativa känslor.

Idag har 3 månader gått sedan pappa lämnade oss.
Helt ofattbart hur tiden går. Även fast det ibland känns som igår man fick samtalet, så känns det som så längesen jag såg honom.
Man förstår inte.

Nu håller vi på att renovera huset och vi har kommit en ganska bra bit på vägen. I princip hela huset ska bli nytt och just nu håller vi på med nedrevåningen. Vardagsrummet är klart, och badrummet nästan klart. Köket har vi också kommit en bra bit med, men lite smått kvar så som bänkskiva, spis och målning av panel, plus att panela skafferidörrarna.
Det är en skön känsla att se huset växa fram och bli helt nytt och fräscht. Och samtidigt som vi gör detta för att vi ska kunna bo där, så känns det som att man gör något fint för pappa. För jag vet verkligen att han skulle tycka om det, speciellt badrummet :) Önskar bara att han hade fått sett det...

Tänker på dig varje dag pappa. Och jag hoppas så jävla mycket att du ser mig och är med mig.