Vet ni vad jag vill, PUNKS?
Jag vill att ni läser min blogg mer. Att ni kommenterar den. Berättar vad ni tycker?
Babblar jag för mycket ointressant eller är jag BRA?
Ska jag fortsätta, lägga av, eller bli BÄTTRE?
Jag vet ju ingenting, för ni säger ju inget!
Jag råkar faktiskt veta att det finns några, ett par, som läser därute. VARJE DAG!
Och vänner, det värmer. Det gör mig till en bloggare. För utan läsare, ingen bloggare.

Nåväl. I helgen fyller Shelly år och det firar vi faktiskt i Gävle! Först hem till Shelly och äter middag (tror jag) och sedan vidare till Gävle. Hon är en riktig idéspruta hon! Hur äckligt det än låter. Men smart är hon. Och kul tror jag det blir!
Egentligen skulle jag och Roffe handla present idag. Sedan skulle jag rakpermanenta hans hår. Men jag svek honom. Fy. Jag ska ringa honom sen och berätta varför.
ROFFE! Om du läser detta så vädjar jag till dig, SNÄLLA, vänta på mig, fixa inte håret utan mig!
Jag lovar att vi ordnar detta innan Shellys partaj.

Att fixa någons hår är kul. Det får en att känna sig duktig. Den känslan fick jag när jag gjorde frisyrer på Ercan en dag för längesen, hemma hos mig.
Han sa att jag var duktig på det hela och bad mig att göra samma frisyr helgen därpå när vi skulle ut & partaja.
Jag vet inte om han menade det, men kommande helg så möttes vi upp, kanske en aning försent då jag redan tagit mig några glas, på denna fest. Och eftersom jag lovat honom att "styla" till honom, så gjorde jag såklart det. Ercan såg nöjd ut när jag var klar. Kanske av ärlig lycka, kanske av alkohol, jag vet inte. Men jag vet att nästa gång han kom ut från toaletten såg frisyren betydligt annorlunda ut.. Kanske hade han tagit hjälp från någon annan med mer "hand" för det hela?
Såhär såg iaf frisyren ut när vi gjorde den i nyktert tillstånd. Nå? Vad tycks?




Jag tycker detta är värt en kommentar. ALLA som läser, gjorde jag ett bra jobb med Ercans kaluffs?!