Säg vad är det för dag?
Är det en vanlig dag?
NEJ! Det är ingen vanlig dag, för det är Line & Mammas födelsedag:
HURRA HURRA HURRA!
(Ni som blivit grattade av mig vet med vilken känsla & inlevelse jag brukar framföra denna lilla vers)


JA MEN VISST! Idag den 22 December är det 48år sedan min mamma kom till världen.
Året var 1960. Mormor hade precis lagat en god "grön neger" (för er som inte vet så är det mormors special-kaka vid jul) då hon började få värkar. In snabbt som satan till Danderyds sjukhus, och sedan sattes det hela igång.
Och ut ur mormor kom en liten svarting, som kom att döpas till Eva.
Några år och en skilsmässa + ett barn (mäj) senare så träffade hon lilla Peter Olsson som hurrade som aldrig förr när han fick veta att mamma väntade hans första (men också enda) barn.
Komiskt nog så ville Line inte komma ut på beräknat datum (den 8e December). Ånej. Hon ville nämligen komma ut 22 December, hon med. Liksom gå i mammas fotspår. Så hon pluppa ut på mammas födelsedag.
Jippi, sa mamma och torkade svetten från pannan.
Nu var lilla Line här.
Och jag var förstås jättenyfiken på vad för en liten rackare jag skulle få till lillasyster. Så Peter hämtade upp mig hos pappa och sedan åkte vi tillsammans till Falu BB för att beskåda det lilla miraklet.
Väl inne på BB uppstod osäkerhet och förvirrelse.
Jag såg nämligen mamma.. Och någon liten kines-liknade sak i hennes knä.
Men VART var min syster? Vart fanns hon?
Jag spejade runt mig. Kanske skulle jag finna kvinnan som hade lånat min syster.
Jag var nämligen helt säker på att min mamma hade "lånbytts" bäbis med någon.
För den där ungen hon hade i knät var ju inte svensk? Hon var ju kines.
Och det gick liksom inte ihop i min hjärna (som vid den tidpunkten måste ha varit otroligt liten & outvecklad).
Sedan har jag inte så mycket minnen om vad som hände. Kanske svimmade jag i ren panik. Kanske ruskade sköterskorna liv i mig och gav mig örfil på örfil tills jag vaknade upp igen.
Eller så kanske mamma bara berättade för mig att: Amina, det här är din lillasyster. Hon heter Line. Vill du hålla?
Och när man väl håller i ett sån där litet knyte, så händer det nåt med en.
Då spelar det liksom ingen roll om knytet är en kines eller inte.
Då är det ens lillasyster i vilket fall som helst.

(Skall även berätta att Line inte alls är en kines EGENTLIGEN, var bara det att hon var jävligt lik en.)


GRATTIS MAMMA & LINE!