Häromdagen var jag ute och gick.
På vägen utanför en skola mötte jag ett par, kanske i 60årsåldern.
Dom var väl ute på sin vanliga sunda promenad, antar jag.
När paret passerade mig kände jag en sånhär obehagligt stark doft av tvättmedel.
Från mannen, gissar jag vilt. Och i den sekunden kände jag verkligen att jag ALDRIG skulle klara av att leva med den doften. ALDRIG.
Aldrig skulle jag gifta mig med en kille som istället för att ta på sig parfym, väljer att lägga sig i tvättmaskinen och be mig sätta den på 60grader.
Fyfan, jag mådde verkligen illa av den där tanken. Vill jag ens gifta mig? tänker jag efter det där mötet.
Vill jag riskera att leva med Ariel Kulörsson?

Det får tiden utvisa, som med allt annat. Men jag tror det där mötet var ganska viktigt.



Här har ni en bild på min fjälla som sov här i förrgår




Wooooo-hoooow!