Den här veckan har verkligen sugit ur all kraft ur mig.
Det är fredag kväll och jag har precis kommit hem från jobbet.
Jag orkar ingenting, tänker inte ens sätta på tv:n, utan bara gå och lägga mig.
Förstår verkligen inte vad som har hänt med mig. Jag har blivit jättesliten senaste veckan..
Saknar min mamma också... När allt kommer till kritan så är hon den som alltid finns där.
Det borde finnas fler som henne. Tänk vilket helvete hon haft med mig alla år.
Kan inte ens tänka mig hur jobbigt hon har haft det med en unge som mig! (Tro mig, jag var en riktig svinunge)
Men ändå har hon stått ut med mig, hämtat mig när jag ringt och gråtit, skjutsat runt mig när jag mått dåligt, storstädat min lägenhet när den varit som vidrigast, accepterat att jag inte fixade skolan, hjälpt mig med allt när det krisat, fått mig att tro på mig själv och faktiskt tro att jag är bra på vissa saker.

Jag vet att jag varit en svår person, men du har aldrig gett upp om mig.
Tack för det, mamma!





Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt..