Hej mina vänner.
Nu ligger jag i min alldeles för stora säng och undrar hur jag ska göra för att få ur mig dom här överdrivna känslorna jag har inom mig.
Ska jag skriva av mig eller bara hålla dom inom mig?
Eftersom jag redan provat att hålla det mesta inom mig, så ska jag be att få eran uppmärksamhet nu, här i den OJJJ så trevliga bloggvärlden.


Jag vill säga så mycket till dig. Om hur du påverkar mig varje dag utan att ens vara i närheten.
Det är helt sjukt för mig att förstå hur någon kan få mig att varje kväll somna med en prickig hund & ett skäggigt lejon tryckt mot mitt hjärta. BARA för att du hållt i dom. Är det inte larvigt?
Att varje gång du ringer mig så får du mig att må sådär löjligt BRA efteråt!
Ni vet när hela världen är perfekt.
Bara för att DU har ringt mig och somnat i mitt öra.
Det jag egentligen vill säga är inget stort eller så.
Utan bara att det finns vissa människor som på ett så enkelt sätt har förmågan att göra dig lycklig.
Och det är precis vad du gör mig!

Och det bästa av allt är att vi har allt framför oss.




NU har jag skrivit av mig, nu ska jag hålla fan på mig om sånt här känslomässigt.
I nästa inlägg skriver jag om när jag, sandra & amanda klädde ut oss till killar och åkte till Falun för att bli utskrattade och hånade. Och när Sandra fick höra av självaste Robert Klöfver att hon hade sina Wu-tangbyxor i armhålan.
Blir det bra ällä?

MM fint, Heeeeej!